Två månader & en vecka....

Nu har det gått två månader och en vecka sen Valentino fick se dagens ljus för första gången...eller de starka lamporna från Södra BBs födslorum och sina föräldrars chockade men glada ansikten. Det var några veckor sedan jag skrev, det känns som månader, men jag tänker att det inte var så fruktansvärt längesen, då känns det lättare att skriva. Hur känns det nu att vara mamma? Är en fråga man får ibland då och då, det kanske du också undrar. Jag måste säga att jag älskar det! Det är helt underbart att få se hans utveckling, hur han har gått från att sova och äta varannan timme till att nu vakna varje morgon med ett leende när han ser mitt ruffsiga hår och maskaran från gårdagens make up. Han är otrolig, så vacker. Han har ärvt det bästa från mig och Mikael! Han pratar nu på sitt eget vis och skrattar när jag sjunger "Här kommer Pippi Långstrump!" Hans hår är en blandning av guld, rödaktigt och blont, hans hy är som min, ljus vaniljvit och ögonen är än så länge mörkblå, men vem vet, dom kanske blir ljusblå som pappas. Jag älskar att finnas där för honom, när jag håller hans ansikte nära mitt så somnar han lättare, när vi står framför spegeln och vi möter varandras blick skrattar han med hela ansiktet, att han ofta tar tag i mitt långa hår när han ligger vid bröstet eller jag försöker få honom att somna i min famn. Jag har lärt mig tyda hans språk och vet när han behöver något, vi hör ihop. Jag älskar när Mikael pratar med honom långa stunder under eftermiddagarna, dom pratar hemlisar säger Mikael, en av dom va att mamma är snygg. Mina grabbar de! Nu är jag mamma, jag känner mig fortfarande som mig själv fast starkare, jag har fått en till att älska och beskydda, en som är hälften av mig. Det känns skönt att aldrig behöva vara begränsad, jag och Mikael är ofta i farten och tar med oss Valentino på varje nytt äventyr! Det har varit en underbar tid fram tills nu och jag ser fram emot resten. Nu väger han lite över 5 kg och är 59 cm lång. Hans första riktiga leende kom 18 november, oj va glad jag blev, då visste jag att det var mina ord och mitt leende som fick honom att skratta och inte en liten prutt eller mysig dröm. Det var härligt! Nu är vintern här och julen på väg, julstjärnan samt julduken är framme nu i vår lilla 1:a. De vita julblommarna är på plats i fönstret, åh va de är vackra. Julen är underbar och den här julen är vi tre...