Min älskade Valentino...

Hur ska man börja skriva när man fått vara med om något av de största mirakel en kvinna kan få uppleva på den här jorden? Nu är han äntligen här, min älskade lilla Valentino som legat nio långa månader innuti mig. Han är en ängel utan vingar. Så perfekt, med nätta fina drag, ett verk av en konstnär, planerad in i minsta detalj och otroligt lik sin pappa. När jag håller honom i hans fina spetstäcke rinner tårar av kärlek och lycka. Han är min prins, bara min! Jag har klarat att föda denna underbara lilla människa till världen i hemsk smärta och fantastisk lycka. Det bästa jag vet är att få vakna upp bredvid min prinsar och bara ligga och titta på dom där de sover djupt och drömmer om mig, deras favorit kvinna. De klarar sig inte utan mig, jag är prinsessan i deras liv. Valentino "Stark, spänstig, hälsosam" redan nu ser jag dragen hos honom, han är stark fysiskt, är envis och har en mycket spänstig kropp, det är fart på både armar och ben! Det är klart jag tycker han är bäst, han är ju min son och min mans son, som jag älskar och beundrar över mycket. Det kan ju inte bli bättre.

Jag är så otroligt lycklig! Jag älskar dig Valentino!